ett halvt decennium

Ojoj, idag har jag tydligen haft den här bloggen i 5 år. Fast kläder har ju gjorts några år längre än så. När man är inne i det tror man inte att det hela utvecklar sig så väldans mycket, men en tillbakatitt på de tidiga blogginläggen skvallrar om att det nog har hänt en hel del ändå. Det känns bra, att vara på väg framåt.

Cmig´s stora inspiratör jobbar numera även på egen hand.

Det hela måste såklart firas, men några fina erbjudande. Och de gäller fram till söndagkväll om en vecka, alltså den 6.e november.
Jag håller som vanligt hårt i de ekologiska grejerna, på resten är det däremot 30% rabatt!! (barnkläder)
Och för tryckta grejer upp till stl 86 är det till och med 40% rabatt!! (även här ickeeko såklart)
Och beställer man för minst 600 är det gratis porto. Annars de vanliga 30 för hur mycket som helst.

liten postare

Jag och Mika har just varit och postat paket, och han var så ruggigt fin. Helt i ärvda kläder dessutom. Allt från Simon (inklusive skor och hund), utom halsduken som han har ärvt av mig.
Hej och trevlig helg!

Skansen på söndag!

Jo, nu på söndag, den 4.e september kommer jag och en hel del Cmig-grejer att finnas på Skansen kl. 11-16. Det är KSF som ordnar familjedag och om det kan man läsa mer här. Jag ska dessutom dela marknadsstånd med bästa Bonkeli! Ännu mer anledning att titta förbi alltså.

Nu återstår bara att välja vad som ska med och att packa.. enklast hade ju varit att bara ställa dit hela lagret, men det blir svårt att frakta expediten på tåget. Så jag får nog välja ut några godbitar själv i alla fall.

Välkomna!

Kindergarten

Sedan tre dagar går minsta rävlingen på dagis. Känns lite skumt att vara själv hemma på förmiddagen för första gången på nästan 6 år, men också bra, särskilt eftersom Mika stortrivs där och har sett fram emot starten massor.

björnbärstället

Om man tar sig en liten bit utanför Hannover,

sen dansar genom en skog

för att efter det springa förbi några rapsfält

så kommer man till bästa björnbärstället!

Vi hemmasemesterar lite såhär i kindergartenlediga tider och det är skönt.

valofant?

Eftersom sommaren har lite svårt att ta fart igen krävs inomhustrevligheter. Igår blev det trolldeg och koncentrationen och glädjen nådde höga höjder. Vi skapade evighetskanelbullar, åretruntpepparkakor och mycket annat. Dessutom råkade en valofant bli till, bara sådär.

Trolldegsrecept hittades snabbt på nätet.

om screentryckning

Jo jag tänkte att det kanske finns någon som undrar hur screentryckning går till.

Först behöver man såklart ett motiv. Det kan vara ett foto eller en teckning. Alla mina motiv är mina egna teckningar förutom Fiat Polski som är gjort av ett fotografi som jag har tagit i Polen. Här syns den första skissen av snigelkott, som gjordes under en tågresa nån gång för många år sedan. Jag har för mig att namnet uppfanns före själva figuren. Den första kiklingen gjordes också under en tågresa medan SImon som bäbis sov. Skissen blevgrund till en stor tavla som den då ettåriga Simon fick i födelsedagspresent. Nästan alla motiv och figurer är gjorda utan att de är tänkta att hamna på tröjor, det är först ett tag senare jag omarbetar dem till tryck, efter att ha lärt känna dem lite. De gånger jag sitter och försöker rita något som är direkt tänkt att bli tryck blir det inte bra. Och så verkar det ju som att resa hjälper mitt ritande.

Här syns vidarearbetning av Tandem som skissades på Irland förra sommaren. Mitt lilla trevliga ljusbord är guld värt. Jag gillar bläck och stålspetspenna och använde det för den slutliga versionen. Den är sedan inscannad, utskriven och sedan kopierad på plastfilm. Ett orginal klart. Men jag gillar ju att använda använda flera färger, vilket gör det hela lite mer komplicerat. Man måste ordna ett så orginal för varje färg eftersom man bara kan trycka en färg åt gången.
För att göra orginalen till de andra färgerna tycker jag att det är enklast att fylla i de olika färgerna med mina röda specialpennor. Men dem kan man rita direkt på plastfilmen för de släpper inte genom ljus. Och så får man sitt orginal direkt.

Ramarna kan man antingen handla färdiga eller bygga själv av trä och finmaskigt nät. Jag har lite av varje. Belysningen går till så att man applicerar ett tunt skikt av en ljuskänslig gegga på screenramen, emulsion. När den har torkat (givetvis i mörker) kan man belysa den med en speciallampa. Man lägger orginalet och en glasskiva ovanpå, och där man har nån form av streck eller yta härdar inte den ljuskänsliga emulsionen. Efter belysningen tvättar man ramen och där man har haft sitt orginal tvättas emulsionen ur, alla andra ytor är härdade och på så sätt uppstår det som ”hål” i screenramen. Det är genom dessa ”hål” som då har precis den form man är ute efter som man sedan trycker genom färg med en rakel.

Fast det där med belysningen gör jag inte själv eftersom jag inte har den utrustningen som krävs. Då är det bra att ha en kompis med en reklamverkstad på samma gata. På den tiden när jag lärde mig screentryckning i folkhögskolan gjorde jag det själv.

När man sedan har de färdigbelysta ramarna är det dags att trycka. I förrgår kom det in en beställning på en snigelkottröja som jag inte hade i lager, och just när det gäller de flerfärgade trycken så brukar jag passa på att ersätta de som saknas i lagret, tryckningen av dem tar nämligen väldigt mycket längre tid än de enfärgade och det är lika bra att göra många på en gång.
Jag trär upp plaggen på pappskivor för att stabilisera dem och för att färgen inte ska gå igenom och hamna på ryggen. Just för snigelkotten har jag trevligt nog förberett i en tryckkarusell. Då är det mycket lättare att snabbt få trycket på rätt plats. Efter första tryckningen med svart är det nämligen väldigt svårt att se genom ramen och placera nästa snigelkott pa rätt ställe.
En runda svarta kontursnigelkottar först alltså. Sedan ska tröjorna torka och ramen tvättas. En del tröjor får också nöja sig med det. Färgerna jag använder går in i tyget och jag kan bara trycka flerfärgstryck på ljusare kläder. Undantag är vit färg som lägger sig ovanpå, och så en orange specialare.
Det
gäller förresten att trycka lagom hårt, för mjukt gör att inte tillräckligt med färg går genom ramen och för hårt gör att det kan bli för mycket färg och linjerna blir bubbliga och fula. Alla tryck beter sig på olika sätt också, beroende på hur linjerna är och hur ramen är belyst. Det gäller att lära känna dem.

Efter torkningen är det dags för olivgrön. Det gäller att lägga ramen placera ramen rätt. Mera tvätt och torkning, och sedan på med det orangea snigelkottskalet. Det tar alltså flera timmar att trycka snigelkotten, men med pauser emellan.

Färgen måste också fixeras efter den har torkat för att inte försvinna i tvätten. Det görs med värme, antingen genom att helt enkelt stryka det någon minut (gäller att inte bränna vita grejer) eller om jag har mycket så packar jag ihop alla plaggen och vandrar till reklamverkstan, för där finns det en varmluftskanal. Man matar in kläderna på ett band och de kommer ut färdigfixerade och klara på andra sidan.

Efter att ha sytt på en Cmig-etikett återstår bara fotografering av plagget. Här får jag som tur är hjälp av mina favoriter.

gråsugga på hund

Genom åren har jag utsatt väldigt många barn och även en hel del vuxna för Cmig-kläder. Men det här är nog det enda djuret. Inte dumt om man är hund att kunna förvandla sig till gråsugga lite snabbt eller?

Tröjan passar helt klart bättre på mottagaren än på den hundmodell jag hade till hands. Fast jag tror jag håller mig ifrån djurklädesbranchen hädanefter, gråsuggehunden är och förblir unik.
Massor av tack för bilden!

inga målarböcker

I vårt hushåll behövs inga målarböcker för här koloreras det Beator, Stigar, Kiklingar och alla de där. Simon har till och med lärt sig att hantera skrivaren/scannern/kopiatorn själv och brukar fylla på då bladen börjar ta slut.

äntligen etiketter

Sådärja, då var äntligen etiketterna här som jag beställde i början av december..! Leveranstiden som påstods vara 4 veckor blev visst lite längre den här gången. De första jag fick hade väldigt ful text, och en skum hård kant, och dessutom hade de vänt på vävningen. I nästa omgång var texten lite bättre, men den hårda kanten och den felvända vävningen var kvar. Några månader senare kom en enda liten etikett som var ett prov och i fel färg. Men den var fin, och nu har resten anlänt och etikettskålen som bor vid symaskinen är påfylld igen.